Det fina med gamla kultursorter.

Förra året odlade jag bla kokbönan Signe, en gammal kultursort som bevarats åt oss att förvalta för framtiden. Jag såg framför mig hur jag skulle ha minst ett par kilo torkade bruna små fina bönor i skafferiet i vinter. I ärlighetens namn så fick jag knappt
till utsäde på förra årets skörd men det har inget med bönornas kvalitet att göra utan snarare det jävliga vädret här hos oss som ställde till det reält. Alla bönplantor jag satte ut stod och stampade i bäddarna. Det var kallt och blött så de växte ingenting och sniglarna passade på att äta upp dem. Jag satte säkert ut över 100 plantor i olika omgångar under sommaren, plantor av olika sorters bönor och fick nog inte mer än knappt en handfull skördeklara. 

Annars så är det fina med just gamla kultursorter det att de bevisligen klarar av att växa här i Sverige och att de är odlingsvärda eftersom de i generationer har hängt med och bevarats som utsäde år från år. Det är viktigt att de ej faller i glömska i jakten på alla nya spännande grödor som fröfirmorna prånglar ut. Inget fel på de fröerna men glöm inte de gamla. De har ju visat sig härdiga, klara jordmånen och stå emot sjukdomar. Därför är de värda att bevara. I År odlar jag återigen den lilla bruna kokbönan Signe, just därför att den ska vara odlingsvärd och för att den är här ifrån Blekinge. Det gör det lite extra kul. För 100 år sen så serverades den på de flesta tallrikar här i länet när det var dags för tex bruna bönor och andra bönrätter. Jag kommer också att odla en okänd svensk gråärt och lokförare bergfälts jätteärt, sparrissallad som jag testade för första gången förra året och fick en jättefin skörd av. Det är några av årets kultursorter i min köksträdgård i år. Nästa år tänker jag pröva att odla även denna böna med en spännande historia, Cullenbergsbönan, som du kan läsa om här.

Låt oss hoppas på en riktigt fin odlingssommar i år!

Jag försöker desperat hålla humöret uppe, i dag snöar det ymnigt och det känns som om det inte finns nån ände på vintern. I går vid denna tiden förra året så la jag varmbänken, bilderna jag tittar tillbaks på visar barmark. I år får jag skjuta på varmbänken en tid. Gubben ligger sjuk, haft feber i nästan en vecka. Var uppe och snurrade på 40c i två dagar. Så jag avvaktar varmbänken tills han är på benen och kan hjälpa till att skyffla skit. Det ryms närmare 3 kubik dynga i min varmbänk så det är fint med lite hjälp i detta tunga moment och förhoppningsvis så hinner snön på växthustaket smällta bort, hoppas. Det gör nämligen att det är mörkt i växthuset, för mörkt för små plantor.