Här försökte jag att odla squash förra året. Jag satte ut i mina ögon kraftiga plantor. Tack sa sniglarna och mumsade i sig. Bädden var då grävt en gång på hösten där jag försökte att få ut så mycket av kvickrotsrötterna ur leran som det bara var möjligt. Grävde ett litet dike runt bädden i ett försök att stoppa nya angrepp av kvickrot. Sen
täckte jag bädden med ensilage och försölkte odla. Det gick inget vidare så bädden fick stå som den var. I år har jag ingen plan för denna bädd men det går alltid att hitta nåt att plantera här så jag tänker jobba vidare med den.
Det här är kvickrotsrötter och de är inget kul alls att ha i bäddarna. De går att bli av med dem men man måste ligga i lite. Gräva och sortera bort och eller täcka jorden i nåt år och sen hålla efter.
Munkmat, ja det är säkert gott men jag föredrar kronärtskockor, majs och potatis om jag får välja. Det var munkarna som tog hit den här invasiva arten om jag nu inte missminner mig, för att äta den. Sen har den villigt spritt sig i Sverige. Hur den fungerar och hur den sprider sig finns det väl beskrivet på nätet. Att den är livskraftig, ja det vet alla vi som odlar men kvickrot "runt knuten" Så för att förra årets grävjobb inte skall vara gjort i onöden så ska denna bädd täckas så inte kvickroten får fäste igen.
Tjock kartong över hela om det räcker annars bara under några pallkragar som jag kan lägga dit.
Och det räckte faktiskt riktigt bra. Nu ska det på ensilage och hästgödsel över detta och sen får vi se vad och hur jag skall så här. Min svarta lilla medhjälpare Malin är mest intresserad av att förse sig av hästgödseln, speciellt den som är lite färsk och fin. I den svarta plastsäcken lägger jag rötterna från kirskålen och allt annat sådant som jag inte vill ha i jorden. Tillsammans med jord som innehåller för mycket ogräs. Sen ställer jag undan säcken och låter den stå ett år eller så innan jag använder innehållet som bla täckmaterial och utfyllnad i pallkragar. Har det stått utan ljus så länge så brukar det inte vara mycket liv kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar