Vårens kalkonslakt.

Vi har några kalkoner för mycket. Några kalkonkycklingar som ruvades fram rätt så sent på sommaren av vår ena höna. De var lite för små i höstas för att slaktas så vi har låtit dem gå kvar på gården över vintern. Inte helt optimalt om man skall se till
foderåtgången. Kalkoner äter väldigt mycket vintertid, speciellt växande sådana. De äter mycket även på sommaren men då hittar våra minst hälften av födan utomhus då de går fritt på dagarna. Det blir ett mer ekonomiskt kött, om man nu skall prata ekonomi. Så slaktar ur gör vi oftast på hösten. Då tar vi bort överskottstuppar, gamla hönor och de kalkoner som skall bli till kött. Ska vi göra det på våren så ska det göras nu innan det blir för varmt och för mycket flugor. Denna gång så kommer allt kött att malas till färs. Jag gör oftast så med kalkonköttet då våra går rätt länge på gården innan de slaktas jämfört med en industrikalkon som blir klar för slakt på ett par veckor. Köttkvaliten blir därefter. Våra är inte lika möra men de smakar tio gånger mer.

Jag avstår att lägga in slaktbilder denna gång. Men vi gör så som svensk lag föreskriver. Bedövar med ett slag i bakhuvudet och avblodar genom att sticka i halsen. Inga konstigheter. Därefter så doppar jag slaktkroppen i varmt vatten ca 63-65 c för att fjädrarna lätt skall släppa vid plockningen. Detta kallas för att skålla. Jag tycker att det är det lättaste och snabbaste sättet att få av fjädrarna av en stor kalkon. 

När fjädrarna är av så återstår att ta bort huvudet, fötterna och att ta ur fågeln. Vi slänger så lite som möjligt utanförsöker att ta tillvara på så mycket som möjligt. Hjärta, lever och köttet äter vi själva. Fötterna ger vi till hundarna. Det kan låta lite makabert men dom älskar kalkon och tuppfötter. Jag ser ingen anledning att slänga något som kan användas. 

När nu detta första jobb är avklarat i dag så fortsätter jag att processa kalkonerna i köket och förvandla dem till kött redo att frysas in.