Neckargold, en god störböna.

Störbönor tar ju lite tid på sig, de vill ju växa först innan de levererar. gärna upp till två meter eller mer. Men sen så om de överlever snigelangreppen i min köksträdgård så blir jag rikligt belönad om de har vämre, vatten och en fin mullrikjord. De behöver också lite
gödsel för att producera bra. Till skillnad mot vad många tror. Javisst bönor är en sk gröngödslingsväxt med de producerar som mest med kväve ner i jorden efter ett tag och snabbare om det odlats bönor där tidigare så att de har nåt att komma igång på, en liten färdkost så att säga. Så jag sätter ut mina bönplantor i väl gödslad jord och ger dem en liten extra giva av nässelvatten/kissvatten då och då fram till att de börjar att producera bönor. Då glömmer jag bort dem lite. Endast deras väl och ve vad gäller sniglar tillgodoses,läs jag vaktar dem med mitt liv!

I år har det fungerat fint. Vädret har självklart gjort sitt. Att för en böna stå med fötterna i varm mylla, det är toppen det. Nästa år har jag redan börjat planera för hur jag ska plantera ut just Neckargold och jag tänker mig en liten gångtunnel av risisga björkstörar som jag kan gå igenom och plocka vackra gula bönskidor som hänger nerått. Neckargold beskrivs som en trådfri böna och det är viktigt för mig. Jag har väldigt svårt för trådiga grönsaker. Naturligtvis om man väntar alltför länge med att skörda så blir det mesta trådigt till slut. Men denna böna tycker jag funkar även när den börjat bilda bönor i baljorna. Jag gillar dem gula med en liten miniböna men rekomendationen är nog att man tar dem något tidigare. Goa är de hur som helst och jag odlar dem varje år och fyller frysen. I år ska jag även passa på att spara eget utsäde.

I går var jag och besökte Gubben som nu tack och lov är opererad, herregud så ynklig och medtagen han såg ut. Tunn, blek men glad att vara av med värken från den inflammerade gallblåsan. Jag tog för givet att han skulle få komma hem idag eftersom jag läst att många kan gå hem samma dag eller dagen efter men så blev det inte. Han får ligga kvar tills på måndag. Så trist men har man feber så planeras det inget hemgång och det är förvisso bra. Jag saknar honom här hemma, vi som lever väldigt tätt i vanliga fall. När han inte är hemma så är livet lite tråkigare.