Tre gånger så har jag toppat eller klippt tillbaks de plantor av nyzeländsk spenat som jag satte i år och varje gång så har de satt fart igen och producerat nya långa rankor med fina blad. I år är det kanske mer
rankor än stora blad (de är något små) men vad gör det när resultatet ändå kommer att täcka vårt behov.
Hela växten går att äta men jag brukar ta bort bladen från de lite grövre rankorna i alla fall om plantan ger mycket blad. Lätt förvällning och sen in i frysen. Hackar eller stuvar gör jag när jag skall använda spenaten sen.
Detta och att pastörisera den must vi pressade kvällen innan var allt som hans med i helgen. Hela lördagen var vi iväg på Bruks-SM som gick i Ronneby. Ett sånt evangemang kan man ju bara inte missa. Jag puschade på guben här hemma som fortfarande är sjukskriven om att vi skulle åka. Fick in honom i duschen och efter det så hade han piggat på sig lite och kände sig peppad. Det blev en toppendag med goda vänner och idela kända ansiket runt om på de olika tävlingsbanorna. Vilken härlig hundfest! Roligast för oss var det naturligtvis att titta på IPO skyddet, IPO som är en gren inom brukshundssporten ligger gubben varmt om hjärtat och att få titta på SMet på hemmaplan är fint. IPO är en gren i tre delgrenar kan man säga. Hunden skall kunna gå ett spårarbete och markera, påvisa var det ligger saker i spåret (enkelt förklarat) och sen är det en lydnadsdel och ett skyddsarbete. Hundarna älskar detta! Med gode vänner så blev det mat ute och sen var det i princip soffläge när vi kom hem igen framåt kvällningen.
På söndagen så for jag i väg och hjälpte till på en väns gård. En massiv tuppslakt väntade oss. Det kan låta makabert men med 30 + tuppar som vräker i sig mat, gapar, slåss och försöker att vålda hönorna på höstkanten så är det dags att förvanndla dessa mustiga herrar till mat. Så där stod vi och höll grytan kokande, klubbade, svingade yxan och skållade tuppar under några timmar. Man är rätt mör efter en sån här övning. Men nu är det gjort. Tupparna är urtagna, tvättade och infrusna. Nu har familjen mat för lång tid framöver. Nästa gång jag skall dit då är det fårklippning och jag har med stort nöje studerat ullen på de ljuvliga tacklammen. Den ser riktigt fin ut trots ett svältår betesmässigt. Sånt kan påverka ullkvaliten. De håller köttfår för slaktlamsproduktion så det är inte allra mjukaste ullen men med texel i botten och lite olika blandningar sen så finns det flera av deras får och lamm som har en väldigt användbar och trevlig ull. Jag ser fram emot att få lägga beslag på några fina fällar att handspinna.
På kvällen hittade jag de första äggen från Bressehönsen som jag köpte i våras som små kycklingar. Det var två små unghönsägg som låg i redet och jag blev naturligtvis väldigt glad. Om några veckor om de fortsätter att värpa så ska jag nog stoppa Bresseägg i kläckaren och kläcka fram de första kycklingarna. Då har jag värpklara Bressehöns redan i vår.
Men än är det långt dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar