Jag är lite djurbebisssjuk just nu och längtan till våren har aldrig känts större, nu när gården återigen klätts in i snö. Helt i sin ordning men ack så trist för mitt vårhungrande hjärta.
Gick igenom lite gamla bilder från
då när vi hade Smaragdankor och titta så ljuvliga de små ällingarna är. Den jag håller i handen har precis torkat sen den lämnade ägget i kläckaren. Bedårande!
En stolt mamma med ett gäng svarta små dunbollar. Här på gården använder vi både en naturlig mamma och kläckare. Med kläckare kan jag ta fram ett lite större antal djur som täcker vårt husbehov.
Men vi brukar också alltid ha några mammor som får ta hand om uppgiften att fostra ett gäng egna ungar, ja eller i alla fall de ägg som jag låter ligga kvar. Det är inte nödvändigtvis alltid deras egna ägg. Jag tycker att det är så himla gulligt med dessa mammor och deras skara med ungar avsett om det är ankor, en höna eller en kalkon. Det hör till tycker jag att de ska finnas djur och liv på gården. Ett fint livsmönster som upprepar sig varje år och följer säsongen.
Tills de kommit igång med äggläggningen i år så får jag drömma, längta och titta på gamla bilder. Nu blir det inga Smaragdankor hos oss längre för vi har bytt ras till Blekingeankor, med de ällingarna är precis lika söta.
Tre små Blekingeällingar tar ett bad. En liten stund sen blir det in under värmelampa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar