Det är lätt att bli sparrisberoende.

Vi unnar oss nu, unnar oss den härliga delikatessen sparris. I går blev det ett lass med tatsoi, spenatblad, löskokt ägg, riven ost och nykokt vit sparris på ett tunnbröd. Några varv med svartpepparkvarnen och någon nypa havssalt satte piff på det hela och det var såååå gott. En stor balja te och sen var jag nöjd resten av kvällen. Nu är det vår och sparrisen levererar härligt mjälla stjälkar. 

Sparris, ska den vara grön eller vit?

Det är ju en smaksak naturligtvis. Jag gillar båda. Som hemmaodlare så är det ju lättare att få fram den gröna. Det är ju liksom bara att vänta på att de späda skotten tittar upp och så skär man av dem när de är lagom stora. Den vita sparrisen däremot kräver lite mer arbete. Den odlas ju traditionellt

Äntligen så släppte frosten.

Nu är släpet tömt på sitt lass med rödtång. Jag tror alltid att ett lass räcker långt men det här lasset räckte bara till att täcka alla sparrisbäddarna nu i vinter. Det blev inget över som jag kunde spara i svarta sopsöckar till i vår. Hinner vi så kör vi nog en vända till och hämtar tång annars så får det duga med denna giva. Tanken med tången är också att bygga upp jordmassa ovanpå sparrisplantorna som jag inte har satt så jättedjupt för jag ville inte ha ner dem i leran. Jorden i den här bädden är bra ca 20 cm ner sen kommer det lite för mycket lera. Så nu bygger jag på höjden och hoppas att det gillas av de små sparrisplantorna. De såddes som frön i våras så det kommer att ta några år innan vi kan skörda från denna bädd. Men när den sen är fullt produktiv så kommer den att ge oss dagligt med sparris från tidig vår fram tills midsommar. Bara tanken får det att vattnas i munnen.

Man kan nog inte ha för många sparrisplantor tror jag :) 

En försmak av vintern.

Planen idag var att tömma släpet på den tång vi hämtade vid stranden igår. Det har blåst in enorma mängder med rödtång så vi passade på att hämta ett lass till sparrisen. Men i morse när vi vaknade så var det sju minus ute och brrr 14+ inomhus. Ingen av oss tänkte på att elda en extra brasa igår kväll, vare sig i pannan eller i kakelugnen. Nå, är man lat får man frysa. Se enkelt är det när man bor så här. Guben for till kontoret och jag började med att

En bädd klar till nästa år.

September är här med slutskörd i en del bäddar och då passar jag på att förbereda dem inför nästa år. I denna, min allra bästa bädd just nu så ska det bli en permanentbädd för sparrisen. Den är

Den frösådda sparrisen i juli

Sort Mary Washington

Den är så fin, den frösådda sparrisen. Från de små fröna till de små taniga stråna och nu när vi är i mitten på juli så är de små yviga minibuskar. Jag skolade om 80 plantor från några mjölkkartonger

Den gula löken är i jord.

Ytterligare en bädd med träram blev klar igår. Jag tror väldigt mycket på den här iden. Ju mer jag funderar ju fler fördelar ser jag. I alla fall i min köksträdgård och med mitt sätt att odla. Dessa sektioner är 2 m långa och lätta att hantera för mig. I höst om inget ska planteras i bädden så är det lätt att plocka undan dessa ramar och