måndag 26 november 2018

En försmak av vintern.

Planen idag var att tömma släpet på den tång vi hämtade vid stranden igår. Det har blåst in enorma mängder med rödtång så vi passade på att hämta ett lass till sparrisen. Men i morse när vi vaknade så var det sju minus ute och brrr 14+ inomhus. Ingen av oss tänkte på att elda en extra brasa igår kväll, vare sig i pannan eller i kakelugnen. Nå, är man lat får man frysa. Se enkelt är det när man bor så här. Guben for till kontoret och jag började med att
tända upp pannan i källaren, slog om staget så all värme skulle cirkulera ut i elementen.  En blick i släpet sa mig att just idag lassar jag nog inte av rödtången. Den var fastfrusen.
Sen kollade jag musfällorna lite här och där. Nattens fångst var 1 mus, men totalt så ligger det nog på en 23-25 st sen jag satte ut dem för tre veckor sen. Det är gott om möss i år och de gillar mitt växthus och en del av ladan vi inte använder, därifrån tar de sig vidare in till hönsen. Så fällor behövs.
 Höns, ankor och kalkoner åkte ut i vinterkylan. Inte alla uppskattar det. Mina dvärkkochins är ett klagande gäng. De hade nog hellre suttit inne på en sidenkudde och väntat på att bli serverade. Men frisk luft och några minusgrader har ingen dött av på denna gård. Dessutom så blev det ju både soligt och fint. Jag passade på att sätta ut de minsta i kycklingburarna ett par timmar. För några dagar sen så sorterade jag i gruppen och de som var hönor flyttade in till avelsgruppen med Bresse höns och de små tupparna blev kvar i buren. De får bo där några veckor till sen kan de nog flytta ut i tupphägnet. 


 De växer fort och fjädrar sig bra de där Bressehönsen. Jag är väldigt nöjd med att jag tog beslutet att kläcka fram de där tidiga äggen från unghönsen. Nu har jag en fin start till nästa säsong med ytterligare 5 bressehöns i flocken att både kunna få matägg och kläckägg ifrån.

 Och jag är fortfarande så imponerad av tupparna. Snäll, trevliga och sällskapliga. De följer mig som hundar på gården, de två stadiga gossarna. Dupont och Dupont kallar jag dem för de är nästan omöjligt att skilja dem åt. Den ena är något mindre än den andra men det krävs att de står bredvid varandra för att jag skall se det. Kanske ska jag ringmärka dem vid tillfälle.
Stilstudie!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar