Fortsätter på samma tema som här om dagen, men idag en smula återbruk.

Jag är väldigt glad över möjligheten jag har att bre ut mig när jag syr och håller på med ull. En egen skaparverksad, mitt eget spinnhus, atelje eller vad det nu ska kallas är guld. Orkar jag inte städa eller om jag inte hinner färdigt så går jag bara därifrån och fortsätter när jag har tid och lust.

Två fyndade gardinlängder skänkta till Pingstkyrkans second hand blev till en ny sommarklänning till mig. En enkel lättsydd modell. Och det är ju inte hela världen om jag skulle söla på den. Gardinlängderna kostade 15 kr styck och det gick åt två.

Jag är ingen mästersömmerska och dessutom lite ringrostig men jag blev rätt så nöjd. Nu känns det som om jag är igång igen med att sy på riktigt och jag har många tygstycken och fler loppade gardiner som väntar på att bli nåt annat. Klänningar är jag ju väldigt förtjust i så det lär bli fler såna. Tänk om personen som skänkt de här gardinerna till Pingstkyrkan får syn på dem på stan med mig i dem haha då får hen nåt att grubbla över.

Och av den här bordsduken blev det en klänning jag kan ha i sommar när jag jobbar i köksträdgården. Det var några små fläckar på tyget som förmodligen inte hade märkts när jag sytt en klänning av det men det gick att ta ut delarna till klänningen utan att få med fläckarna. 

Sista klänningen för denna gång (tror jag) blev en A-injeformad sak av två gardinlängder som är luftig och rymlig nog att passa bra i köksträdgården i sommar. Jag är väldigt nöjd och tanken slog mig, varför ska jag gå och köpa nya kläder som jag sen sölar ner i mitt arbete i köksträdgården? Smått absurt egentligen. Dessa klänningar kan jag tvätta och nöta på tills de kasseras utan att jag har belastat miljön särskilt mycket. Ska rota runt lite för att se om jag har nåt kul tyg till trädgårdsbyxor också.