En tur ut till skafferierna.

Fortfarande samma sköna känsla att gå ut i bodarna och hämta mat. Den mat vi samlat på oss under förra året i våra odlingar och bland våra djur. Där andra tänker kyckling tänker jag tupp för vi äter sällan eller aldrig kyckling. Våra kycklingar växer upp och blir höns antingen hos oss eller hos någon annan. De förväntas av dem

att de blir bra äggläggare och i utbyte får de bra vård, omsorg, bra mat och ett tillfredsställande liv med mycket utevistelse i en mindre flock. Vi har sällan ett slaktöverskott på unga höns, kycklingar och helt ärligt. Kycklingar har ett mjällt fint rätt så smaklöst kött när man lärt sig äta annat. Det passar den moderna köttindustrin bra. Snabb tillväxt på ett högt proteinfoder för att inom tre veckor  kunna gå till slakt med en vikt av 1,9 kg och ut till konsument. Det säger sig självt att det inte finns nån smakmognad i ett sådant kött. Jag väljer då hellre en äldre kokhöna och gör ris och curry eller en tupp.

Här hemma så är det tupparna som bidrar till vår köttkonsumtion. Dom är önskvärda även om jag hellre ser att det kläcks fler hönor än tuppar när vi kläcker fram kycklingar. Det här med smakmognad gäller inte bara kött, det är likadant med grönsaker. Gamla sorters kulturväxter som tar lite tid på sig att mogna av har som regel en mycket rikare och bättre smak. Men det är inte vad grönsaksodlarna satsar på. De vill ha en snabbväxande sort som ger stor avkastning fort. Vilket har visat sig ge både tristare smak och sämre innehåll av både mineralämnen och de vitaminer som vi behöver. Vilket tydligen gör att vi äter mer för att stilla detta behov som kroppen har enligt ny forskning. Det hela är väldigt intressant och en smula sorgligt om det stämmer. Jag kan inte längre äta tomater från affären, inte ens de svenska om sommaren på grund av den intetsägande smaken. Så blir det när man kan välja frön från flera tusen sorter och själv kan satsa på sådana som man tycker om och som har hög smak.

Jag önskar att alla hade möjlighet till en bit odlingsbar mark, en odlingslott, ett par pallkragar eller en balkong. Att alla som vill hade möjligheten att så lite sallat, några rädisor. Ha några tomatplantor i en kruka för att få känna hur goda dessa grönsaker blir. Väljer man dessutom fröer som inte till salu förs av plantagen och såna butiker, där kunskap och utbud ofta är rätt skralt, så är risken stor att man aldrig vill äta köpegrönt igen. Om jag i dag bodde i lägenhet så hade jag gått ihop med ett gäng andra sugna och tjatat hål i huvudet hos kommunen om att få en sjysst odlingsplats med tillgång till vatten om inget sådant fanns och är det kö till lotterna, kräv mer mark!

I dag äter vi slowfood här hemma i alla avseenden. Mat som mognat långsamt på gården och nu även i ugnen. 100 c i ugnen, många timmar kommer att göra denna tupp gudagod. 

Älskar verkligen hennes uppsyn. Det här är Kerstin som just fått sina klövar klippta. Det var svettigt, nervöst och luften gick totalt ur mig när jag var färdig med damernas 8 klövar. Men jag gjorde det, nu är det över för denna gången och de ser hyggligt prydliga ut om fötterna. Nästa gång klövarna behöver klippas så bor fåren i den stora ladan och där kommer jag att göra detta på mjölkbordet jag byggt. Lättare för min rygg också att ha damerna en bit över marken.

Spelade in en liten snutt på min första trevande klövklippning.