Jag är en ullnörd!
Att spinna garn och köra ner händerna i en hög mumsiga fibrer det är ren njutning och ett jätteroligt nöje jag ägnar mig åt när jag får en stund över. En fantastisk hobby som rymmer stort kunnande.
Jag spinner, stickar och fuskar lite med att tova ull. Allt som går att forma till en tråd är intressant. Egentligen så är det
så mycket mer än att bara forma en tråd. Det är konsten att veta vilken tråd det skall bli, som fibern vill bli och vad den bäst kan användas till. Hur jag ska bereda fibern det finns många olika sätt och vilket passar bäst här. Innan man ens kommer till spånad så måste man kanske rensa, tvätta, karda eller kamma och sen ska det färdiga garnet sköljas upp, torkas och antingen bli kvar i härvor eller nystas upp. Hela den processen ger mig en sådan tillfredställelse, att behärska den och få nåt användbart ut av den.
Varje fäll är ett äventyr en resa. Crossbreed gotlandfinull och nåt mer. Garnet blev så otroligt mjukt och det var så roligt att jobba med detta projekt
Jag gillar konceptet vad kan denna fäll bli. En fäll är alltså den ull man klippt av just detta fåret. En fäll kan beroendes på ras/korsning innehålla flera typer av ull. Så man kan sortera fällen efter ulltyp; Gobeläng, finull, rya osv. Eller så använder man fällen hel som den är. Det gjorde jag till denna kofta. En crossbreddfäll från en köttrasbesättning. Mjuk men ändå stark så jag lät den bli en grövre kofta att ha på mig när jag jobbar ute på gården. Knapparna kommer från den Cypress vi sågade ner. De är doppade i kaffe och har sen fått ett mönster med ett brännjärn.
Förstklassig Alpackafibrer blev ett mjukt garn och en spetsstickad ponscho. Fibern (som det kallas när man pratar m alpackans päls) Kom från min vän Sofia på Högalunds alpackor här i Blekinge.
En våttovad fäll. Denna bagge av rasen Svärdsjöfår var lite tovig vid klipp men kvaliten på ullen så pass fin att den var värd att användas.
En liten barnkofta stickad av spunnen hundull och en del fårull (finull)
Gjord till en vän, en nybliven mamma, till lika hundens matte.
En svampfärgad kofta i eget mönster och med handgjorda träknappar. Denna kofta använder jag ofta. Grå gotlandsull och resten är Liecesterull, tackull. De bruna färgerna fick jag fram genom att använda Björkticka i ett sent ruttet stadium. Svampen är vanlg och lätt att hitta.
En sjal av restgarner. Ett verkligt gott och blandat projekt. Ett brungrått garn innehållandes; Svampfärgad kidmohair och angora. Ett helgrått garn, spetspartierna i själen är ett garn från mina angorakaniner.
Helårsfäll (ullen har inte klippts på minst 1 år) från Värmlandsfår. Detta var ett tungt projekt. Att tova en hel stor fäll avklippt från ett får är ett jättejobb. Denna fäll var delvis redan tovad på fåret men det blev ändå ett stort projekt att få fällen att sätta sig och hänga ihop i ett stycke. Förmodligen inget jag kommer att syssla med allt för ofta.
Varje höst stickar jag raggsockor av mina restgarner. Egentligen så tycker jag att det är lite väl lyxigt att sticka strumpor av handspunna garner. Men det som blir över efter ett projekt låter jag bli raggisar. Sköna att bära i vinter. Här där vi bor är det knappast någon varga vinter men sockorna är sköna på kalla golv om mornarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar