Våra höns

Bokbackens höns ala´salig blandning.

Raser kommer och går.

Mina första höns var av rasen Brahma, just för att de är så imponerande i sin storlek och sitt rovfågelsutseende. Trots detta så är de väldigt
snälla och lugna. Någon ilsken tupp av den rasen har jag haft men de brukar jag inte behålla. Sen bytte jag tvärt och förälskade mig i dvärg kochin och sådana blev det i alla de färger. Under några år var de så roligt att hålla flera färger i olika grupper och föda upp färgrena kycklingar. Eftersom variationen i färg hos dessa små kavata höns är så stor så tröttnar man liksom aldrig på dem. Ur ett självhållarperspektiv så kanske inte dessa raser är de bästa. Brahman äter mycket, växer långsamt och mognar sent vilket gör att de inte är så särskilt produktiva. Dvärg kochin är små, tupparna väger nåt kilo så särskilt matiga är de inte. Hönorna lägger bra med ägg när de inte vill ruva... och ruva de vill de. Har man dvärg kochin så har man många surhönor. Som ruvare till andras ägg är de perfekta och de är väldigt bra mammor.  

Min allra första dvärg kochin tupp, Han kom med tre unga damer.

 Det som återstår i dag av mina dvärgkochingrupper några blandfärgade hönor och en icke färgren legbarfärgad tupp. De får hänga med ett tag till. Utöver dessa höns så har jag en flock höns under namnet "salig blandning" Den är ihopsatt för kött och ägg så tupparna ligger på 2-3,5 kg levande vikt och hönsen lägger ägg i alla möjliga färger. I denna grupp finns maran, legbar, Isbar och korsningar kors och tvärs däremellan. 

Sen 2018 så har vi också vit Bresse på gården.

Från och med i dag den 14 april 2018 så har vi även Bresse på gården. I dag så flyttade 10 stycken små gula fjun in på gården och de ska med tiden bli vita bressehöns och hållas rasrena i en egen grupp. Jag har velat ha Bresse en tid nu och blev väldigt glad då jag kunde köpa dessa på en hönsmarknad i vår by från en inrest uppfödare. Bresse är en fransk delikatessfågel, en kombinationsras. Ja namnet är ju lite som med champagne. Utanför området Bress så får de inte kallas för det om man säljer köttet. Fransmännen har strikta regler för hur dessa höns skall födas upp för att få kallas Bresse. Men som ras så säger vi Bresse här i Sverige. Det är en rätt så snabbväxande tung ras med fina fileer. Den är goda värpare och en del individer har bra ruvlust. Men det är först och främst som köttfågel de omnäms. Nu ska dessa små få växa upp och förhoppningsvis så är det inte bara tuppar och då har vi en liten avelsgrupp att bygga vidare på. 

 Våra höns går fritt om dagarna och söker föda under många timmar per dygn. De äter även ett fullfoder, värp från lantmännen eller Svenka foder samt blandad säd. Ett par säckar majs och ärtor brukar också gå åt under ett år. Under våren och sommaren så drar jag in morgonfodringen, det märks rätt fort när det börjar bli gott om föda ute. De slutar att äta då och vill istället ut. På eftermiddagen så ger jag dem då mat istället och det är också ett bra sätt att få in dem för natten. Jag har inte mat ståendes framme i onödan pga att jag inte vill få hit råttor. Under den mörka tiden på året så fodras de med frukost och den får stå kvar fast hönorna gått ut. Jag försöker att ge dem lagom mycket så att de äter upp. Sen får de mat också på eftermiddagen. Vi har också extraljus i ladan där hönsen bor. Genom att förlänga de ljusa timmarna så ger de fler ägg under året. De höns som ändå går i äggvila genom att rugga och så, ger vi inget extra på något sätt. Äggproduktionen kommer igång igen när hönan är redo.

På vår gård så vill vi ha kycklingar, vi tycker att det hör till att några av hönorna får behålla några ägg var att ruva fram till kycklingar. Det är så¨mysigt att se en hönemamma visa och passa på sina små under några veckor. Jag kläcker också konternuerligt fram kycklingar i våra äggkläckningsmaskiner. Det ger ett överskott på ttuppar som sen blir mat till oss. De flesta höns kycklingar brukar bli sålda och de som blir över brukar vara lagom till vårt behov. 

Nykläckta små.