Konsten att öppna en frusen storbal halm.

Halmbalen vi hämtade härom dagen har stått ute sen den slogs och i år har det regnat tok mycket hela sensommaren och hösten. Så det yttre laget har naturligvis blivit rejält blött och nu frusit, det satt som berget och var näst intill omöjligt att komma in i. Jag rev och slet men fick till sist gå och hämta
en bågsåg och såga mig in i den. När den våta frusna delen av balen vikts undan som skalet på en apelsin så var den jätte fräsch inuti och fullt tjänlig som strö inne hos fjäderfäna. Man får vara tacksam för vad man kan få tag i. Det råder brist på just halm denna höst och korn går knappt att få tag på om man vill köpa lokalt producerat. Så jag är väldigt glad för denna bal, trots att en del av den inte går att använda till djuren. Det som är dåligt kommer köksträdgården till nytta, inget slängs.



       Vårt boningshus i bakgrunden

Förutom att det blir rent och fint inne hos djuren, vilket uppskattas så är det ju veckans happening detta att rota och sprätta runt balen. Man vet ju aldrig, kanske har det missats nåt korn i tröskningen. Jag låter dem hållas, bättre de tar kornen än eventuella råttor och möss. När jag är färdig så lägger jag ett par grova träbalkar över balen och drar en presenning över den, då blir det lite luft under och den får stå i fred för väder, vind och höns. Ett par balkar på sidorna om presenningen håller den på plats.

                                                       I Bakgrunden syns min spinnstuga

Vår stilige tupp, eller en av dem. Han är högsta hönset i flocken så att säga haha. Här finns också en vitspräcklig som skall behållas och en nästan svart. Alla dessa herrar är trevliga och om det fungerar med att ha tre tuppar till vår hönsflock så ska jag ha det. Åtminstone ett tag så att de hinner lämna lite små kycklingar efter sig. Har sett att mina damer inte direkt nekar de unga herrarna utan villigt bjuder till. Det verkar som om "gammel tuppen" har ett speciellt harem av hönor han vaktar och några av de andra hönorna verkar han inte ha så mycket emot om någon annan tar sig frihet med. Nya gener är bra resonerar jag och alla tuppar vi har nu är snygga, strora och trevliga. Bra på att söka föda och tar väl hand om hönsen. Att det råder harmoni och lugn i flocken är viktigt tycker jag. Vår "gammel tupp", ja han är knappt två år men har får ett extra plus för att han är snäll mot kycklingar. Han pysslar med dem, kluckar och visar här finns det mat. En mycket omhändertagande herre. 



Vi har ett väderomslag. Vi har gått från skitväder, mörk brunsörja och regn var och varannan dag till -1 på dagen och ner mot -10 på nätterna. Det är rent och fräscht i hallen, äntligen. Med tre hundar och stövlar som ska in och ut flera gånger per dag så ser det ut därefter i den hallen.