Bakom gårdens boningshus breder de gamla ängarna ut sig. De har med åren krympt och i och med tre ägarbyten så har de större delarna styckats av från den ursprungliga gårdsarialen. En del av ängarna växer nu igen så sakta, en del har det planterats granskog på och någon hektar använts som
sommarbete till hästar. Tiden går sin gilla gång och människans behov av marken förändras.
Bakom boningshuset så slog man förr hö till gårdens tre kor och till hästen. Man hässjade höt innan det togs in för slutförvaring i ladorna. När vi flyttade hit så var det inte mycket som återstod av forna tiders höäng med varierande blomster, nej här var söndertrampat av annat djurslag och överbetat så skräppa, kirskål och kvickrot hade helt tagit över. Det stod ett gammalt växthus med fler spräckta rutor än hela i kanten på det halva hektaret "äng" som jag nu förvandlat till köksträdgård. Längs med dikeskanterna så höll skogen på att ta över, då diverse sly fått fäste. Jag började med att tidigt på våren bränna av det torra gräset för att få ett hum om hur marken såg ut. Hur knöligt det var och om det fanns stora stenar som stack upp. Sen var det bara att köra på. Dit med ett växthus, börja planera och bygga bäddar. Hålla efter ogräset för varken kirskål, skräppa eller kvickrot ger sig så lätt. Här och där syns fortfarande det gamla staketet som hägnade in ängen så att man även kunde släppa djuren när när höt tagits in. Vi låter det vara så. Det är en påminnelse varje gång man går förbi att vi har bara denna jord till låns en kort tid. Det kommer alltid någon annan efter en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar