Så små och taniga de är och de har grott lite ojämnt. Att de ska bli rejält stora grönsaker av det här är svårt att tro. Lite som med kål som har så små frön och sen utvecklas de till en jätteplanta, de största sorterna som vitkål tillexempel. Sparrissallad går inte heller av för hackor, en pampig växt som jag tycker passar både i ett grönsaksland och i en
blomsterrabatt. Den får långa smala blad som kan plockas av stjälken nerifrån vart efter som den växer. Bladen kan bla wockas och ätas men det är sen när växten nått en mer imponerande storlek som den verkliga delikatessen skördas -stammen! Den sägs smaka som sparris men nja jag tycker den har sin egen smak. Mild och god. Jag skalar stammen, delar den i lagom bitar 10-15 cm och kvartar dem sen på längden så att de blir nästan som sparris. Går att frysa in lätt förvällda eller ätas direkt efter att man stekt dem eller kokat dem. Kan ätas som sparris med samma tillbehör eller så hittar man på egna användningsområden. Jag hade dem igår skuren i 1-2 cm längder (tagna från frysen i sparris kvartar) och sen ner i min gryta med chili con carne på det vi hade hemma. Det blev kalkonfärs, lök, kantareller, vitlök, sparrissallad, tärnad rotselleri... typ lite så och så vita böner i sås förståss + kryddor.
Här är en bild från 2016 när jag precis varit och skördat en famn med denna grönsak. En väl gödslad plats och de blir över metern höga utan problem. Man kan naturligtvis ta dem innan de blir så stora. De tar lång tid på sig att växa sig stora från frön men man hinner ofta så dem en gång till hos oss om man vill skörda dem som mindre. Sparrissallad är en gammal kulturgröda som odlades mycket förr men som varit bortglömd i många år. Hos mig så äter sniglarna den tyvärr men de är mest på bladen så jag tycker den är odlingsvärd. Speciellt om man sätter ut färdiga plantor som är lite större så har de kanske en chans mot sniglarnas angrepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar