En underbar liten fetknopp har tittat upp. Vitlökssorten Alexandra.
Titta på de här vitlöksklyftorna. Det finns vitlök och så finns det sorten Alexandra. Den som inte är så förtjust i vitlök kanske blir avskräckt av de stora klyftorna men hos mig orsakar de mundreggel. Det är första gången jag odlar denna sort och jag köpte utsäde från en privat vitlöksodlare på facebook. Han odlade fram lite drygt fyratusen lökar av denna sort förra året. Han kan sin lök. Alexandra är en stor lök, en av de största. Den är tålig i det nordiska klimatet, ursprunget är något förvirrat men jag tror den dök upp i Finland först men ursprunget är nog snarare Lettland, Estland... Ryssland eller nån av de länderna. Löken blir stor så den kräver lite plats. Sätts sent på hösten och skördas någon gång i augusti. Jag har satt ett kilo av vitlöken Alexandra och hoppas att jag får fin skörd både till njutning i gommen och till fortsatt utsäde även nästa år.
Bild från nätet
Detta är något jag längtar efter, en helgrillad eller rostat lök, mums! Kan ätas som den är varm som tillbehör till en måltid eller ingå som plockmat. Skär av toppen på en hel vitlök. Ner med löken i en medelvarm panna men låt den gå långsamt så den inte bränns, olja eller smör i, när den börjar att mjukna skvätt lite sött rött vin på den, tillsätt ev lite farinsocker för att få fram lite mer sötma. När klyftorna är genommjuka så är löken klar. Visst rinner snålvattnet nu? Eller sparas den i en burk som rostat vitlökssmör, man klämmer bara ur klyftorna ur skalet och mosar i hop dem. Håller någon vecka i kylen. Man kan blanda moset med lite olja. Man kan också lägga de halverade vitlökarna i ugnen inlindade i folie eller på grillen.
Jag tror att den stora vitlöken Alexandra kommer att passa ypperligt till detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar