Ärtan pärtan med gamla anor.

Provskördade lite ärtor. De kändes färdiga, var väldigt goda. Det är den gamla ärtan från 1800 talet, en okänd kulturarvsort. Den är ingen höjdare att äta som snacks, som ung ärtskida. Trådig och rätt

intetsägande. Men sen när de fina ärtorna kommer så är de väldigt goda. 

Det är svårt att gå förbi ärtbädden och låte bli att plocka ner några skidor i fickan. Så goda att mumsa på meddans jag jobbar i trädgården. Men, det finns ett men.

Väldigt många ärtskidor är små och innehåller en, två eller tre ärtor och det är ju på tok för lite. Är det den här otroliga sommaren som ställer till det tro? Jag vet faktiskt inte men jag sparar några stora fullmatade skidor på buskarna som får mogna till utsäde. Sår denna sort även nästa år och ser hur det blir då för ärtan är god, den förtjänar en chans till. Den här gamla sorten är fin både färsk och tydligen också som kokärt. 

Tyvärr så upptäckte jag även gråmögel idag bland mina ärtor. Det är ett begränsat område som har mögelfläckar på bladen och det är ett tecken på att det är torrt. Så i dag har jag vattnat dem lite mer på morgonen och sprutat bladen med vatten och bikarbonat, vilket jag hört kan hjälpa om det inte gått för långt. I år satte jag tyvärr utsädet lite tätt. Bättring till nästa år. Återigen ett inlägg där jag håller tummarna eller andan och hoppas att utsädet hinner mogna fram innan gråmöglet gör att plantorna säckar ihop. Alla ärtor står i samma bädd så även Lokförare Bergfälts jätteärt kan drabbas och där har jag jättemånga fina skidor som jag väntar på ska mogna till utsäde. Så ja, jag håller tummarna.