Karl-Johan svamp, stensoppar och deras kamrater.

Min favoritsvamp men så har det inte alltid varit. Jag har i hela mitt liv tyckt att den blir geggig och ja svampig att steka och ha i mat. Så det har mest blivit att jag plockat de olika kantarellsorterna, blomkålsvamp, svart trumpetsvamp, rödgul trumpetsvamp och några till rätt så vanliga matsvampar. Förr plockade jag nog fler sorter än vad jag gör idag. Stundom har jag levt väldigt fattigt och
då och då förätit mig på svamp som är gratis att plocka och bra att dryga ut kosten med. Så numera är jag försiktig med att äta mycket svamp så att jag inte ska tröttna och faktiskt må lite illa av dåliga minnen från förr. 

Som hundägare så är det ju nästan ett måste att ge sina vänner en skogspromenad varje dag och nu på hösten så poppar det upp svampar överallt och det är ju jättesvårt att låta bli att plocka denna fina gåva från moderjord. För ett par år sen så lärde jag mig att torka Karl-Johan eller alla de ädla sorterna av stensopp och gör mjöl av den torkade svampen och ha det i matlagningen. Vilken hit det var! Jag plockar numera 40-50 kg vartannat år om tillgången är god och så fyller jag en 5 liters glasburk med detta mjöl. Det brukar räcka två år ungefär och vi använder det som smaksättare, panerar i det och gör sås på mjölet. Det är så himla gott och praktiskt. I år har vi mjöl kvar så jag plockar ingen svamp för torkning

Men genom att börja använda mjölet så har jag också börjat att älska smaken av Karl-johan svampen och vågat mig på att steka den igen. Jag skär den tunnt och steker den i het panna med olja, salt peppar, så att den nästan blir som chips, då blir den så otroligt god. Alla smakar kommer fram och jag kan njuta av en riktigt toppen produkt. Jag förstår nu varför italienare och fransmän är som galna i den här svampen. Numera så är det min favorit framför alla andra svampar som jag äter.

Morgonen och den tidiga förmiddagen spenderades i köksträdgården. Sen blev det en skön skogspromenad med hundarna och svampkorgen i det vackra vädret. Från köksträdgården tog jag med mig en korg med lite blandat grönt in i köket; några små morötter, purjolök, en handfull svartkål och grönkål och en kålrabbii. Tillsammans med dagens nyplockade svamp så ska det bli risotto till lunch. Dagen var lite plåster på såren för gårdagen som var så utsugande med många tankar om trötthet och misslyckanden. 

Det blev väldigt gott. Grönkålen och svartkål sjuder jag en stund i saltat vatten. Den ska sen köras sönder i mixern med en skvätt grädde. Ris kokas och de andra grönsakerna finstrimlar jag och steker i olja tills de blivit ordentligt mjuka. Svampen hyvlas eller skärs tunt. En plåt med kant får att litet tunt lager olja och sen lägger jag den tunt hyvlade svampen där, penslar med olja ovanpå och salt, peppar och in i ugnen tills det fått fin ljusbrun färg. När riset är kokt så mixar jag grädde och kålen och blandar det sedan med riset. Sen i med de mjukstekta gönsakerna och så toppar jag tallriken med den chipsiga svampen. Ät på en gång, det är allra godast då.