Hopptävling.

Trodde väl aldrig att jag skulle hamna i ett kallt ridhus en tidig morgon igen. Jag klev av hästryggen för nästan 20 år sen efter att ha ridit i princip i hela mitt liv eller åtminstone i 30, varav de flesta som som egen hästägare, stallchef, beridare, unghästutbildare under många år. Men när min sista häst blev halt och inte längre skulle kunna hålla för ridning så kände jag att nu fick det vara nog. Ridning är en mycket dyr sport och min ekonomi klarade helt enkelt inte ev den nivån jag var på. Men idag så satt jag alltså där igen, fast på en läktare och såg mannens brorsbarn hoppa sin lilla svarta c ponny. Det är härligt med små ponnysar och fartiga ungar. I bland hoppar hästen över hindret med sin lilla ryttare och ibland så hoppar ryttaren över själv...

Vår ryttarinna slutade som 3a i den klass som vi såg och hamnade på prispallen. Själva så njöt vi av en trevlig solig dag med hästdoft (det tröttnar man aldrig på om man en gång vant sig) Sen for vi vidare till vårt torp för att kolla till det och så blev det lunch på vår favvopizzeria som ligger på vägen. En fin förmiddag i det allra bästa höstvädret med klar luft och sol.