Det blev en slaktdag på gården.

Vi diskuterar ofta djuren här hemma. Samtal kring om ett djurgrupp ska minskas, ädra inriktning, pröva en ny ras. Konstruktiva funderingar som ledde fram till att vi inte längre har vaktlar. Nu har också den sista dvärg kochintuppen lämnat oss sen ett par veckor tillbaks och

hans hönor går nu med blandis gänget. Några av dem är lite väl gamla och jag kan tänka mig att göra en rensning även bland hönsen för att behålla de yngre som värper bättre.

Kalkonerna diskuterades för ett tag sen och vi bestämde oss för att vår avelstupp hade gjort sitt. Han är född på gården och gick med mamma kalkonhöna ändå tills hon tröttnade på kycklingarna eller de mer än halvvuxna. Kalkoner är verkligen flockdjur och våra håller ihop. Men en ny tupp vill vi nu ha för att få in lite nytt blod till vår höna som vi har kvar över vintern. Hon blir inte ensam utan har en av sina ungar kvar. Tuppen som på bilden skållad och urtagen var ingen liten kille.

Slaktade en tupp ur blandisgruppen också som gått i tupphägnet med några växande ungdomar och jag blev inte så lite besviken över hur den såg ut. Trots bra med mat sen uppväxten så var det en liten tanig stackare. Jag hade väntat mig betydligt mer under den pråliga fjäderdräkten. Också nåt att fundera kring. Om det är värt att lägga mat på tupparna i blandisgänget när en del av dem tyvärr blir lite väl små. Kanske ska jag låta en Bressetupp gå med de damerna istället. Denna lilla kommer dock att ge oss flera portioner mat även om han är liten. Det gäller att utnyttja köttet väl.

Jag försöker att ta reda på så mycket som möjligt från de djur vi slaktar. Kalkonen som är lite drygt 1 1/2 år kommer att bli färs. Förutom låren som jag kommer att låta vila över natten i kylen (mörning) innan de hamnar i frysen. Dem gör jag Confit på senare för de blir inge bra att grilla tycker jag. Muskelmagen fryser jag in och det blir gryta på de bitarna när jag fått ihop några stycken. Ett riktigt långkok som gör det muskelköttet magiskt! Hjärta och lever är ju självklara att spara. Jag gillar inälvsmat och kyckling/kalkonlever är så himla gott. Det går också att göra fin leverpastej. Jag kollar också igenom de här organen hjärta, lungorna, levern för att se så de ser normala ut och att vävnaden ser frisk ut. I värsta fall får man annars kassera hela fågeln.  Det har vi hittills aldrig behövt göra. Sjuka djur äter vi inte. Dem slaktar vi bara bort. Fötterna ges åt hundarna. I dag fick de varsin tuppfot som godis.

Kalkontuppens bröstfileer vägde 2375 g och det är rätt normalt på våra tuppar. Skar av så mycket kött jag kunde från resten av skrovet och malde sen allt utom låren till färs. Min gamla handvevade husqvarna har hållit en kvinnas liv före mig och lär nog vara precis som ny när den går i arv till nästa. Visst vore det smidigt med en elektrisk sak men till oss så funkar faktiskt denna väldigt bra fortfarande. 

Portionspåsar med 500 g kalkonfärs färdiga för frysen. Färdig är också jag, trött och frusen. Nu ska det eldas i pannan så att det finns riktigt varmt vatten. Sen ska jag ta en lång dusch, byta kläder, äta, stänga in och fodra djuren. Inte nödvändigtvis i den ordningen men sen är det soffa+pläd+levande ljus+ stickning och time out för min del. Jag är helt slut.