Den gnälliga känslan från dagen innan var som bortblåst denna morgon då solen tog sats och gjorde sitt yttersta för att skänka lite ljus och värme. Vintern här i Blekinge är oftast att famla under ett tjockt täcke av grått ända fram tills i mars. Min absolut värsta period är på väg att starta snart. Jag hatar senvinter, vårvinter eller vad det nu ska kallas. Jag far upp och ner i humöret och ser ingen mening alls med att ha det så här. Och det blir värre och värre med åren har jag märkt. Det är mörkt, det är kallt och det är trist. Men igår var ett undantag och det gav en enorm energikick.
Man får passa på när snön smält undan igen att sätta det som ska ner i jorden nu. Jag kunde ju inte motstå sättvitlök för 10 kronor löken som jag hittade här om dagen i butik, trots att jag redan satt den vitlök som jag behöver. Men tre lökar fick följa med hem och i dag sattes de i den bädd där jag haft sen potatis. Jag grävde om bädden så att lövtäcket som täckt potatisen blandades ner i jorden och det var fullt av mask i bädden. Kul! Sen la jag en skottkärra utmock från ankorna överst.
Potatisen som jag satte i augusti ser verkligen jättefin ut. Vi åt ju av den på julafton. Den räcker till nyår också.
En rad med vitlök längs med pinnen. Nu ska jag bara notera det på mitt odlingsschema för 2019 så att jag tar med det i planeringen framöver att jag odlat lök här.
Jag hittade också mitt första ankägg från ung ankorna i dag. Så himla kul. Blekingeankan är nästan utrotad och normalt så kläcker jag i princip alla ägg. De här första nu mitt i vintern får dock bli matägg. Det blir ju en himmelsk sockerkaka på ankägg. Så idag är det en bra dag, en kul dag. Jag har det ju egentligen förbannad bra när jag tänker efter och så mycket att vara tacksam över men ibland liksom suckar det i hela hjärtat över saker och ting. Tur att lite sol alltid kan få mig på gott humör.
Vitlökssorten jag planterade heter Messidrome.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar