Efter lite arbete på gården så drog vi fram grillen. Det var gubens ide. På grund av torkan och det eldningsförbud som rådde hela sommaren så har vi inte grillat nåt sen tidigt i våras. Ett par enkla korvar med bröd blev det idag. Lätt och snabbt så slipper man avbryta det man arbetar med för tillfället ute på gården för att gå in och laga mat. Efter snabblunchen så lastade vi hundarna i bilen och
åkte ut för att lägga spår till dem. Eller spår till schäfern då. Dvärg schnauzern Malin och jag tog en strandpromenad istället. Jag älskar havet. De ger en sån livslust att gå längs med strandlinjen och färgerna nästan exploderar på näthinnan.
åkte ut för att lägga spår till dem. Eller spår till schäfern då. Dvärg schnauzern Malin och jag tog en strandpromenad istället. Jag älskar havet. De ger en sån livslust att gå längs med strandlinjen och färgerna nästan exploderar på näthinnan.
Dom här strandägarna hålls öppna av betande kor om somrarna. Det är så härligt att gå här med vinden i håret och doften från havet, salt och tång.
På kvällen var vi bortbjudna på middag till ett sällskap vi vanligtvis inte umgås med och det var lite av en ögonöppnare för mig. Jag har nog aldrig suttit till bords med människor som jag har så lite gemensamt med. Det var bara samtal om de senaste semesterresorna utomlands och shopping och när maten var uppäten så gick de yngre vid bordet ut en stund med en vuxen för att köpa raketer till nyår. Jag blev alldeles stum och sa inte så mycket resten av kvällen. Är man bortbjuden på middag så får man anpassa sig efter situationen och inte starta gräl genom att säga sin åsikt antar jag. I det här sällskapet så pågick semesterresorna och köpfesten som om inget miljöhot fanns och världen och jorden var deras att förbruka som de ville. Jag som djurägare har inte sen 1987 varit med folk som köper raketer eller smällare och jag trodde i min enfald att de flesta i min "bekantskapskrets" lagt av med ett så omodernt sätt att fira som att skjuta raketer på nyår. Raketer ställer till med ett helvete för djuren och sprider en massa tungmetaller. Men jag höll tyst. Jag vet inte riktigt vad jag skulle ha sagt mer än den lama protest jag försökte lägga in. Droppen var nog när en av gästerna en kvinna i 70 års åldern högt och inför alla skickade runt kakfatet till kaffet med orden Negerboll någon? Det tyckte hon var riktigt lustigt.
Borta bra med hemma bäst skulle man kunna säga om den kvällen.
GOTT NYTT ÅR PÅ ER!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar