Det där med kulturarvsorter.

Mat ska se smakligt ut för man äter ju också med ögonen. Så hur ska man tänka här då? Jag odlade en ärta en gråärt från någon gång på 1800 talet, inget namn då dess ursprung är okänt. Den har odlats i många hundra år innan vi fick för oss att ärtor ska vara gula, i alla fall de vi torkar. Kulturarvsorter har
sin plats i köksträdgården absolut. De står för mångfald och har oftast odlats i många hundra år och därmed bevisat sitt värde, annars skulle folk inte odlat sorten. Jag fick några få ärter som jag odlade förra året och har sparat utsäde så att jag kommer att vara helt försörjd under ett år med gråärter om skörden blir som den ska i år. Det blev även en liten skörd som jag nu kokat ärtsoppa på. Men titta på färgen. En osmaklig grå sörja säger ögat. Fyllig, rund och väldigt god säger gommen.

Det här tar lite tid att vänja sig vid. Att ärtsoppan inte är gyllengul utan grå. Kanske inte just denna odlade gröda jag ska skryta med när jag bjuder hem vänner på middag.