Tar mig tid i dag att planera köksträdgården lite. Följer kanske inte växtföljden slaviskt men försöker i stora drag vara lite noga. Jag har en väninna som tog över en kolonilott för några år sen och hon kan inte odla kål på grund av rotklumpsjuka, vilket är himla synd. Nu vet vi ju så klart inte
om sjukdomen fått fäste för att jorden är dåligt skött, det har slarvats med växtföljden eller om jorden smittats på nåt annat sätt. Men hon jobbar och pysslar med sin jord med en förhoppning att kanske någon gång kunna odla kål. Upp till tjugo år kan det visst ta innan viruset försvinner ur jorden har jag läst. Då är det betydligt lättare att redan från början följa växtföljden. Morgonen på gården bjöd på lite kalabalik då jag på nåt sätt missade att stänga om den ena gruppen höns. Så när jag är inne hos fåren och fodrar dem så går det en unghöna förbi som inte tillhörde den utsläppta gruppen och jag fattade först inte hur hon kommit ut. Fåren kunde jag inte lämna eftersom fåret Kerstin stod och åt sitt kraftfoder ur en hink som gärna fåret Marita ville ha och skulle ta så fort jag vände ryggen till. Medans jag stod där och vaktade så hör jag hur två tuppar rykt ihop och känner bara -skit också! Skynda dig på och ät upp dit foder så jag får sära på tupparna.
Kerstin äter upp och jag skjuter lite hastigt igen grinden och far ut för att dra i sär tupparna som mycket riktigt var i full fight. De som förr var så goda bröder är numera bittra konkurrenter och den sista slagsmålet innan jag särade dem för gott sargade dem båda riktigt illa. När tupparna var åtskilda och hälften av den hönsgruppen var inne igen så står Kerstin på gårdsplan när jag vänder mig om! Grinden, jag stängde aldrig grinden och nu har hon skjutit upp den med nosen, inåt! Det var nån svettig minut där innan jag fick in henne igen, som jag såg mig själv jaga får runt ägorna. Tur att foderhinken har en sån lockelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar