Sparris, ska den vara grön eller vit?

Det är ju en smaksak naturligtvis. Jag gillar båda. Som hemmaodlare så är det ju lättare att få fram den gröna. Det är ju liksom bara att vänta på att de späda skotten tittar upp och så skär man av dem när de är lagom stora. Den vita sparrisen däremot kräver lite mer arbete. Den odlas ju traditionellt
i sandblandad jord som formas till åsar så att sparrisrötterna hamnar långt under jordytan och skotten som skjuts upp hamnar under marknivå så att de inte blir gröna. Jag använder en enklare variant som fungerar bra när man inte har så mycket sparris. En svart hink över plantan på våren precis som man gör med rabarbern om man vill ha fram glasrabarber. På så vis så blir de skott som sparrisplantan skjuter upp vita. När jag skördat några vita från varje planta så tar jag av hinken och skördar dem som gröna resten av säsongen.

Nästan skördeklara....

Det var tänkt att vi skulle njuta av de första mjälla sparrisarna i helgen som gick men eftersom det nu blev så kallt så avstannade sparrisen lite, så vi får vänta ett tag till. Sorten som vi i år kan skörda helt fullt av heter Gijnlim.

I dag röjer jag i matsalen. Nu ska extra belysningen ner, den har jag inte använt på ett tag och det långa plantbordet städas av och alla de krukor som stått på matsalsbordet ställas där. Efter lite dammsugning och avtorkning av hela rummet så kan man återigen sitta till bords och äta. Plantbordet får bli kvar ytterligare en tid, för där har jag chilli, paprikor, gurka och lite andra känsliga växter som inte kan sättas ut. Början på maj har ju hitintills varit jäkligt kall.