Litet självhushåll: Blekingeankor

Överser vårbruket i köksträdgården. Löken ska sättas och ankorna är raskt framme och snor åt sig en och annan mask och

åkersnigel som vaknat i vårvärmen.

Mitt blivande potatisland... Hoppas det torkat upp till 2017

då jag tänkt använda det.

De första ankorna vi skaffade var Smaragdankor, en liten pigg vacker svart anka som skimmrar i grönt och blått och flyger mycket bra. Det är små och väger inte mer en knappt nått kilo. De flyttade hit eftersom jag inte kunde få tag i den ras jag ville ha från början. Några smaragdankor + deras ällingar senare så dök chansen till några Blekingeankor från en genbanksansuten flock upp och vi bytte ras. Mina smaragder flyttade till nya hem och Blekingeankorna flyttade in. Nu har jag valt att inte ansluta mig och vara genbannk. Blekingeankorna är smaragdernas raka motsats. De är mer än dubbelt så stora med en vuxenvikt på 2,5-3,5 kg. Redan som 8 veckor ällingar så är de nästan dubbelt så stora som deras mindre anksläkting. Blekingeankan är en tung anka utan att vara osmidig. Flyga kan de dock inte. De har ett jättefint dun och en fin slaktkropp. De lägger också många ägg under en säsong och det var för dessa tre egenskaper som de hållits som lantdjur hos människan. Redan vikingarna sägs ha haft denna gamla typ av anka. Länge trodde man att rasen var utdöd men sen på 90 talet upptäcktes en liten population ute i Blekingesskärgård och insatser gjordes för att rädda resterna av denna mångsidiga lättfödda anka. Den är även idag en hotad ras.

Våra ankor går fritt om dagarna och plockar i sig av allt ätbart de kan hitta på gården. Ankor äter alla slags moluskler (sniglar, snäckor, maskar) insekter, groddjur och även lite grönt. Vi ger dem lite blandad säd, ca 1 dl per anka på morgonen under hösten och vintern innan de släpps ut. De får lika mycket när de ska in på kvällen. Några gånger i veckan får de smaka lite av hönsens värpfoder. På våren när det börjar spira av grönt ute och insekterna vaknar till liv så drar jag in deras frukost. Då hittar de allt de behöver ute och får endast någon dl var när de ska in på kvällen. För på kvällen stänger vi in dem. Vi har ett ankhus med en liten rovdjursäker utegård.

Ankor måste ha vatten! Både att dricka och att tvätta sig i, det är livsviktigt. Att inte kunna skölja sitt huvud och sin näbb/luftvägar ordentligt efter att ha geggat runt och mumsat sniglar är inte bra. Det leder till ögoninfektioner. Vi byter vattnet i de mindre hinkarna varje dag och i de pooler vi har som de kan bada i räcker det med var tredje på det antalet ankor vi har.

Och till pool duger lite vad som helst. Här badas det i ett gammalt underrede på en takbox.

Här bor våra ankor om nätterna, instängda med en liten utegård som vi har både nät på taket och golvet så väl som på sidorna. Där har de också en murarbalja som de kan skölja sig i. Inne i huset är det bäddat med torv och eller spån samt en rejäl hög med halm eller hö. Till rede så har vi en enkellösning. En träskiva lutat mot en vägg.

Mamma anka bäddar mjukt åt sina ägg. Blekingeankornas ägg är lite smutsbeige till färgen.

Ett gäng ungdomar tar sig en eftermiddagslur under syrenbuskarna.

I bland kan man behöva lite extra omsorg.

En av våra drakar silar geggamojja genom näbben i jakt på nåt ätbart. En ankas absoluta favoritsyssla är att bada och lera. Däremot så ska de ha en torr plats att vila på.

Ällingar!