Lite om hur vi håller våra kalkoner.

Ful eller snygg?
Åsikterna går i sär men när man skaffar

 kalkoner så ändrar man uppfattning om dem.

Kalkoner har en imponerande storlek men trots det så är de för det mesta väldigt snälla djur. Vi brukar hålla en kalkontupp och några kalkonhönor som går på gården som en avelsgrupp. De ägg de lägger äter vi upp eller kläcker fram till nya kalkoner som vi sen slaktar när

de är runt 5-6 månader. Den form av kalkon vi har är en korsning av industrikalkon BUT och vanlig kalkon. De blir alltså inte jättestora men just nu rätt lagom för vårt hushåll. En slaktad urtagen tupp väger ungefär 6-7 kg. 

Chillar.

Frigående eller hägn?

Vi har valt att ha våra kalkoner frigående för här är det alltid någon hemma på gården som kan ha lite koll på eventuella rovdjur. Kalkonen är ett djur som gillar att vandra och röra sig över en större yta i sitt födosök. Det går självklart alldeles utmärkt att ha dem i hägn eller i en större "hönsgård" men för oss så fungerar det bra att ha dem fritt. Det är också därför vi har valt den lättare typen av kalkon, de kan nämligen flyga ett par hundra meter och tar sig lätt upp i tex ett träd om någon fara skulle hota. Vi har inte vingklippt dem utan de har möjligheten att bete sig precis så som det är tänkt vid fara. 

Nackdelen med att de går fritt är att de är just överallt, precis ö.v.e.r.a.l.l.t... och de är nyfikna och vill pilla på precis allt. Står man inte ut med det så får man hägna in dem. Hägnar man in dem så får man se till att det finns tak eller att de har ordentligt att göra för som sagt de kan flyga. Eller så vingklipper man dem. 

Foder

Som unga så kräver kalkoner mycket foder och bör ha fri tillgång till ett bra sådant. Vi använder ett färdigfoder från lantmännen för kalkoner eller från Svenskt foder till våra växande djur. För oss är det enklare än att hålla på och pussla ihop rätt näringsinnehåll själva. När de är 2-3 månader så börjar vi ge även lite blandad säd och som vuxna äter de av värpfodret som våra höns får och en del av den säd vi ger till våra ankor. Sen går de som sagt fritt ute och kan plocka i sig precis vad de vill. En vuxen kalkontupp hos oss äter inte mer än knappt 2-3 dl färdigfoder om dagen under betesperioden.

Kalkonkycklingar

Om du kläcker fram egna kalkonkycklingar i maskin så får du passa på dem lite. De är betydligt känsligare än tex de pyttesmå vaktelkycklingarna. Många har fått se sina kalkonkycklingar tyna bort och inte riktigt fått ordning på varför. Här är några tips; De små nykläckta kycklingarna behöver mycket värme, torrt och dragfritt. Värmelampa är a och o. De små maskinkläckta kalkonungarna kan behöva en begränsad yta den första veckan så att de inte lägger sig utanför värmelampans räckvidd, det kan nämligen räcka för att de ska bli så pass nerkylda och medtagna att de inte överlever. De ska ha rent i bädden och rent vatten flera gånger om dagen om de förorenar i det. De ska äta ett bra foder med ett högt proteininnehåll, de växar väldigt väldigt fort och kräver rejält med mat. De unga kycklingarna kan ibland ha svårt att förstå vad de ska äta och dricka, man måste se till astt de verkligen fattar annars går det fort utför med dem. Ett knep är att kläcka fram hönskycklingar tillsammans med kalkonerna. Hönskycklingar är betydligt bättre på överlevnad och hittar i princip till mat och vatten själva. De lär på så sätt kalkonerna var man äter och dricker. Håll dem inomhus om det är kallt och blåsigt. 

Fina dagar kan de vara ute i en liten säker inhägnad ett par timmar när de blivit några veckor gamla. Har du kalkonkycklingar som ruvats fram av en höna och går de med henne så tar hon hand om dem. Då behöver du bara se till att bostaden är varm och trygg samt att mat och vatten finns. 

Frukost ute i det gröna.

Födosöker under äppelskörden.

Trygg med mamma.

Kalkoner går med sin mamma väldigt länge, ja våra ungdomar flyttar i princip aldrig "hemmifrån" utan stannar hos hönan även om hon har nya kycklingar att ta hand om. De har en stark flockinstinkt och alla ställer upp och gaddar ihop sig om de känner sig hotade. Hönorna blir könsmogna vid 4-6 månaders ålder hanarna vid ca 6 månader. Men det kan ta ytterligare en tid innan han får hum om hur parningen ska gå till. Man ser dem ofta öva lite själva hur de ska trampa på hönans rygg innan de är redo att försöka på riktigt. Tupparna är tunga och det är viktigt tycker jag att man ser till att inte behålla för små hönor för avel. Det händer väldigt ofta att hönornma blir söndertrampade på ryggen när tupparna ska till. Så slakta ur allt smått och håll storleken på avelsdjuren är ett gott råd. 

Vi föder framgångsrikt upp kalkoner kläckta i maskin och 

naturruvade till vårt självhushåll.

Ungdomar som myser i höt vid mammahönan som ligger bakom korgen och ruvar fram nästa gäng.

Våra kalkonägg är lite droppformade, vackert cremefärgade 

med röda stänk/småprickar.

Strövtåg i hembygden.

Samspråk hos ankorna 

Sen våren 2019 så har vi ett uppehåll med att hålla kalkoner i och med att fåren flyttade hit och ladan där våra fjäderfän hölls kommer att bli fårens stall.