Dom första blekingeankorna kläcktes här på gården, dessa underbara ankor. Tyvärr så fick vi en massiv rävattack en tidig morgon trots att jag var ute på gården så
alla årets ällingar utom en strök med. Allt avelsarbete åt pipsvängen. Efter detta så började jag hålla en av våra hundar ute och sen dess har vi inte mist ett enda djur.
Sallat! I år växte den fint. Först i växthuset på våren och sen ute på friland. Sallaten var nästan det enda som trivdes i den våta, kalla lerjorden i bäddarna. Men inte mig emot. Jag knaprade och bjöd frikostigt med mig till bla de vaktlar jag hade kvar och till växande kycklingar.
Sommaren må ha varit usel ur odlingssynpunkt för oss men intresset, lusten och viljan att ha en riktigt stor köksträdgård drev mig vidare mot att förvandla ytterligare ca 100 kvm mark till odlingsbäddar. Först så rensades en massa sly bort längs med ena kanten för att få in ljus. Riset tuggades ner till flis och las på gångarna i den gamla delen av köksträdgården.
Slutet på juli så plockade jag upp vitlöken, den borde ha fått stå kvar augusti ut men jag befarade att den skulle ruttna o den våta bädden. Nu hade det börjat att regna var och varannan dag och den värmekrävande vitlöken såg ut att ha slutat växta. Summerar jag så kommer vi att klara oss med denna vitlök fram tills nästa skörd. De blev små men många.
I augusti hämtades ett styckat lamm från bekanta och det är en sån otrolig lyx att kunna köpa ett sånt här kött. Naturbetat i våra omgivningar. Slaktat på ett litet lokalt slakteri i närheten. De kör dit sina djur själva, allt för att unvika stress och ge djuren ett så lungt avslut som de bara kan. Köttet smälter i munnen och jag äter det med gott samvete.
Och jodå, köksträdgården levererade. Det tog tid men vi åt gott till alla måltider även om det var mycket som inte blev bra denna sommar. Det gick absolut ingen nöd på oss och själv så gick jag nästan dagligen och funderade på nästa säsong och de förbättringar jag ville göra i köksträdgården och växthuset.
Det var också hög tid att plocka upp potatisen. Jag är rätt imponerad av att den inte hade drabbats av potatisbladmögel men det var nog på håret att blasten slags av. Jag körde ut all blast i skogen för att undvika sporer av mögel i närheten av köksträdgården. 6 vändor med en fullastad skottkärra, det var slitigt. Tanken var att potatisen skulle vara kvar i landet en tid men jag upptäckte att sniglarna som mist blasten att äta på nu flyttat ner till potatisen och många av de större knölarna hade fula snigelmärken så jag plockade upp den.
Septemer är den månad då ungtuppar som kläckt under året och gått fritt dagtid och ätit upp sig börjar härja alltför mycket med hönsen. De fasta tupparna gör allt de kan för att hålla ordning men ungtuppar som vill sprida sina gener är sluga. De patrullerar gårsplan framför ladan och höns som går in i ladan för att lägga ägg blir våldtagna antingen på väg in eller när de kommer ut. De unga herrarna gapar och för ett himla liv redan klockan fyra på mornarna. Det är nu dags att förvandla dem till mat. Även kalkoner och ankor ses över. Under vintern så har jag bara så pass mycket djur kvar att det blir nya bebbar i vår. September är en fylla-på-förråden månad.
Vi hann med några fisketurer detta år också. Jag älskar fisk men haha kanske var vår fiskelycka ännu uslar än tillväxten i köksträdgården. Men det spelar mindre roll. Havet är så härligt. Här andas jag djupt och låter vinden blåsa rent mitt huvud. Här samlar jag lite mer energi. Havet är så vackert.
Och man började ana att detta år skulle bli ett fantastiskt svampår och så blev det. Här plockades det svamp på varenda hundpromenad och nu när jag skriver detta några dagar efter nyårsafton så finns det fortfarande trattkantareller att plocka i skogen, nu den tredje januari 2018.
Oktober var mild och hösten kändes lång. Köksträdgården levererade inte bara grönsaker utan även snittblommor som jag plockade in under hela säsongen. Vilken lyx att kunna plocka in stora fång med blommor varje vecka.
Detta år så blev det inga bär på buskarna och bara ett av äppelträden gav frukt. När våra bärbuskar blommade så var det inga pollinerare ute och flög detta år pga kylan. Men vi gladdes åt de äpplen vi fick. Jag gjorde ett försök att lagra dessa äpplen i källaren när jag hade torkat så mycket äppelringar som vi behöver men de höll sig inte fina särskilt länge. Härom dan så slängde jar resten på en av bäddarna i köksträdgården. I ett par månader så har jag kunnat mata fjäderfäna med hyffsat fina äpplen men nu gick det inte längre.
Och i köksträdgården så stod flera kålplantor och väntade på vintern eller på att vi skulle äta upp dem. Det är det som är det fina med kål. De kan gått stå kvar i landet och skördas vid behov. De tål både att vara nerfrusta och att tinas upp igen ett par gånger.
(Gör om gör rätt, denna vinter så hittade rådjuren hit och kålen försvann på en natt. Nästa år ska kålen säattas in i växthuset på sen hösten men framför allt så ska ett allxoxnät sättas runt hela köksträdgården)
När nu inte trädgårdslandet tar så mycket tid och det mesta har packeterats inför kommande vinter så finns det lite tid för annat. Min kärlek till handarbete fick ta plats och jag roar mig med att pyssla med ull, speciellt då att spinna garn och sticka. Ute så gick november över i en mörk regnig brunsmetig höstmånad.
December, julmånaden och ytterligare något djur blir till mat hos oss. Så är det här. Vi föder upp föra att äta, odlar för att äta. Vi vill ha bra mat som vi vet var den kommer ifrån och att den framställts på ett bra sätt.
Och så finns det tid till att lappa och laga. Denna vinter har jag för första gången sen vi flyttade till gården haft tid och inspiration till att ta tag i inredningen inomhus. Jag har tyckt att det varit roligt att pyssla inne igen. En tidigare renovering av ett hus tog fullständigt musten ur mig. Att renovera ett 100 år gammalt hus själv från grunden och jobba natt heltid var oändligt slitsamt och den fällan undviker jag. Det är nu nästan 7 år sen och nu först så känner jag inredningsglädje igen.
Och så har jag gjort ost igen! Så rligt att damma av gammal kunskap. Det är många år sen sist men jag hoppas att de nya mognads och lagringsmöjligheterna läs jordkällaren ska göra att vi får en riktigt god gårdsost här hemma. Det vore verkligen kronan på verket inför nästa år. Egen ost. Vädermässigt så har denna jul regnat bort. Det står vatten överallt och markerna är mer än vattensjuka. Nu längtar jag mig sjuk efter varm sol och ljum vind så att köksträdgården torkar upp ordentligt. Man kan bara hålla tummarna.
Ja här avslutar jag summeringen av 2017 års intryck i bilder och text. Har du läst så här långt så kanske texten inte var fullständigt ointressant och jag önskar dig ett gott nytt 2018 för nu kör vi igen ett nytt härligt odlingsår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar