Svartvinbärsäck och vindskydd i ett.

Nu när nätet, det slutgiltiga stängslet är på plats, så gott som så ramar det in köksträdgården på ett väldigt smidigt sätt och jag kan börja med projektet att sätta bärbuskar. De har fått vänta tills jag blivit klar med

bäddarna och känt mig in i hur här skall möbleras. Just buskar är ingenting jag vill ångra att jag satt om ett par år och kanske tvingas gräva upp. Det jobbet är jag gärna utan. Men här i del två av köksträdgården längs med de nyaste bäddarna så blir det nu en liten tunn häck av svartavinbär. Jag sätter skotten tätt och byter ut om någon inte tar sig. Det brukar vara väldigt lätt att få dessa buskar att rota sig och jag har förut använt både nya skott och lite mer vedartade grenar med gott resultat. Det är inte så noga heller om man sätter dem på hösten eller våren, de flesta lär överleva. 

Jag använder min vanliga metod. Tar min planteringspinne och kör den rätt igenom kartongen ner i jorden och sticker sen ner en kvist som jag avlövat ca 10 cm på. Där kommer det att utveckals fina rötter sen. Kartongen är för att hindra ogräset att ta över och kommer att göra den här häcken lättskött. Meningen är att varje buske bara skall få ett 10 tal grenar med bär på. Resten tuktar jag bort. Då blir det inte en sån där tjock häck som tar för mycket plats utan en tunn, rakt-upp-växandehäck som stoppar lite vind och ger bär. Alla grenar som kommer fel klipps bort. På så sätt behåller jag framkomligheten längs denna svartvinbärshäck.

Sist så täcker jag kartongen med ensilage eller nåt annat täckmaterial som jag har liggande. Då ligger kartongen tätt och kvar om det blåser och sticklingarna kan rota sig i lugn och ro. Kartongen bidrar också till att hålla jorden fuktig och då torkar inte sticklingarna ut. En del blöter kartongen först men jag är lite små lat av mig och det fungerar det med.

När jag var nästan färdig så såg jag upp mot himlen och fick en nästan lite märklig känsla i kroppen. Det jag gör i dag, just denna dag kan jag aldrig göra igen. För denna dag kommer aldrig mer. Så ta vara på den nu, i morgon är den borta. Lagom tills jag skrivit detta blogginlägg så har den gamla hushållsassistenten degat klart min deg. Nu ska det bakas Karlskronas rågskorpor med en liten eget twist. Jag har äppelmos i smeten denna gång.