Gårdens cykler följer årstiderna.

Lite suddig bild men man blir lätt lite darrig på hand av glädje över all den mat som växer bara ett stenkast från vår ytterdörr. Det är en hektisk period just nu, det är något att skörda och förädla varje dag. Min

morgonrutin är att släppa ut djuren, se till att de som inte har frigång har mat och vatten. De som inte går fritt jämnt är de två hönsgrupperna grönvärpare och dvärgkochins, de tupparna slåss nämligen sinsemellan så de får samsas om en halvdag var ute och det funkar faktiskt riktigt bra. Sen har jag en liten mindre kycklingbur med höna + kycklingar som är så små att de inte riktigt är redo att gå fritt än. Man får passa de små för bla skatorna som besöketr oss i bland och de tvekar inte en sekund att stjäla en älling eller en kyckling. De tar gärna ägg också om de kommer åt. Jag gillar inte kråkfåglar med andra ord. Med mig ut har jag alltid en korg eller en hink och efter djuren fått sitt så går jag ner till köksträdgården och kollar hur det står till där och om det finns något som skall tas med in till köket. 

Ibland har jag redan ätit frukost, ibland så gör jag det när jag kommer in samtidigt som jag fixar med det jag hittade i köksträdgården. I morse blev det en blå champinjonlåda med grejjer. Tefatsquaschen/musselsquash lägger jag i matsalen, den ska vi långtidslagra. Den vill ligga torrt och svalt eller rumstemp kan funka. De två kålhuvudena, en lila blomkål och en stor fin broccoli styckades upp i buketter, förvälldes och hamnade i frysen. Grönkålen finhackades, kokades upp i saltat vatten och fick sjuda en stund. Sen blev det paj med grönmögelost, grönkål och pulled-tuppkött som en vän och jag hade till lunch. Jag älskar den här årstiden, jag har skrivit det förut men så rik som jag känner mig nu, så levande, så ett med naturen på nåt sätt. Jag bidrar, jag utnyttjar och jag återställer. Så är känslan. Det jag gör känns viktgt. Varje måltid är en gåva och en källa till sådan glädje. 

Så fånigt det låter men det är sant. Skördetiden så här på sensommaren och hösten är så väldigt speciell. Det är nu vårens och till viss del sommarens alla arbetstimmar betalar sig. Vädret kan vi inte påverka men i mångt och mycket kan vi se till att ha en bra plats att odla på, jorden kan alltid förbättras och förberedelser och planering kan alltid göras och det är sånt som också är roligt och ger tillfredställelse. Kanske i mitt fall för att arbetet över året är så varierande här på gården, man följer årstiderna, värmen, ljuset. Vi går nu in i en ny tid, sommaren är lite slut nu.