Unga damer med variation.

Våra egna unga Bressedamer som är kläckta här på gården uppvisar en viss färgvariation. Bresse finns ju i både vitt, blått och svart tror jag. De vita är dessutom ofta lite gulfärgade i olika grad. Våra damer visar att det finns svarta djur i bakre leden som kommit till uttryck. Jag tror inte att jag kommer att sålla bort sådana fåglar. De är ju här för

att äta kryp, lägga ägg och överskott på bla tuppar blir mat till oss. Om de sen är lite svartvitfläckiga gör inte mig något. Däremot så kommer jag att ha koll så att de behåller sin storlek och sin slakt vikt över tid.

Trevliga är de i alla fall och lite nerviga när de är ute. Vi har haft höken på besök ett par gånger denna vinter och självklart då när hunden inte varit ute. En tupp i tupphägnet strök med och en liten dvärg kochinhöna vid ett annat tillfälle. Jag kom ut lagom för att se höken släpa ut hönan ur ett buskage där hon sökt skydd. Höken flydde men tyvärr så var det försent för hönan. Det är livets gång, även höken måste äta och den tar ju naturligtvis så lätta byten den kan. Men självklart känns det lite surt och onödigt varje gång det händer. 

Jag har fixat fram en djurtransport efter att ha avtalet tid med säljaren om när vi kan hämta fåren. Jag hade ju tänkt hämta dem en bit in i februari men jag kan faktiskt inte vänta längre. Jag längtar mig sjuk till att få får på gården. Så i helgen sticker vi till en stor fårgård i Sverige som har många många mjölkfår och en egen produktion av hantverksmässiga ostar på fårmjölk. Det ska bli så kul att få hem fårdamerna. Vi kommer också att avsluta ett kapitel på gården och det är kalkonerna. Vi har diskuterat fram och tillbaks om hur vi skall göra och vi känner att vi ska vara kalkonfria ett tag. De tar mycket plats och jag tycker att Bressehönsen är minst lika bra på att omvandla mat till kött som kalkonerna. Så det blir en slakt nu inom kort av de sista tupparna i hägnet och de sista kalkonerna. Kanske kommer det nya i framtiden, vem vet.