Det är april, det är förväntningar i luften på våren och på den kommande sommaren. Det är ömsom solsken och dagen efter så faller snön i tunna lätta flingor. Jag fick ett så otroligt sorgligt telefonsamtal för ett par dagar sen och har väldigt svårt att samla mig.
Tårarna skymmer min blick av och till när jag jobbar på gården och jag får verkligen dra efter andan för att få luft när insikten drabbar mig igen och igen. Min allra bästa vän har mist sin man bara 46 år gammal och jag kan knappt greppa att han är bprta. Det är fullständigt obegripligt. Så det har varit långa och smärtsamma telefontimmar med min vän samtidigt som vi också kunnat skratta åt minnen med mannen vi både kände så väl. Så här var det inte tänkt att det skulle gå i deras relationssaga. De skulle ju ha många år framför sig. Den här sorgen kommer det att ta tid att bearbeta. Inte förrns i dag har jag fått ner den sista backen med potatis. Det har helt enkelt varken funnits kraft eller lust.
Livet är skört, var rädda om er därute och var snälla mot varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar