Fotografier är fantastiska tidsdokument.

Det är roligt med fotografier. Vi har några få från vårt hus från början av 60 talet. Det ger oss en förståelse för vår gård, hur den använts genom generationer innan oss och det ger gården en själ på nåt sätt. Att det är samma hus på de två bilderna är nästan svårt att förstå. Den första bilden föreställer huset 59-60 talet. Då gårdens ägare träffat sin fru

Mer mat i frysen.

En fin dag blev det igår. Några minus under natten och sen lite lagom med sol att utföra slakten i. Hygiensiskt så är det helt perfekt med ett kyligare väder och sämre utsikt när man arbetar kan man ju ha.

Ett par nya benvärmare.

Jag tröttnar nog aldrig på detta plagg. Och det var dags att sticka sig ett par nya. Handspunnet garn från 100% svensk ull från en flock här i Blekinge. Så nu slipper jag frysa om knäna när jag är ute i vinter. För en gång skull

Fortsätter på samma tema som här om dagen, men idag en smula återbruk.

Jag är väldigt glad över möjligheten jag har att bre ut mig när jag syr och håller på med ull. En egen skaparverksad, mitt eget spinnhus, atelje eller vad det nu ska kallas är guld. Orkar jag inte städa eller om jag inte hinner färdigt så går jag bara därifrån och fortsätter när jag har tid och lust.

Kvällens lilla enkla.

Jag har fått upp julstakarna och den här lilla slingan. Så det blev i alla fall lite juligt när vi skulle göra som traditionen är här hemma den första advent. Då intar vi årets första glögg i denna myshörna. Same procedure every year och vi är nu inne på tredje året haha.

En gåva, ett fynd och en fin gärning.

Min bästa second hand har bara öppet tisdagar och lördagar. Inför varje öppet dag så lägger de ut några bilder på facebook på vad som kommit in i butiken och önskar oss välkomna. Den här morgonen sa jag till guben att jag ville vara där när de öppnade, jag hade fått syn på en klänning på en av bilderna och den ville jag gärna ha! Jag blev rätt paff

Äntligen så släppte frosten.

Nu är släpet tömt på sitt lass med rödtång. Jag tror alltid att ett lass räcker långt men det här lasset räckte bara till att täcka alla sparrisbäddarna nu i vinter. Det blev inget över som jag kunde spara i svarta sopsöckar till i vår. Hinner vi så kör vi nog en vända till och hämtar tång annars så får det duga med denna giva. Tanken med tången är också att bygga upp jordmassa ovanpå sparrisplantorna som jag inte har satt så jättedjupt för jag ville inte ha ner dem i leran. Jorden i den här bädden är bra ca 20 cm ner sen kommer det lite för mycket lera. Så nu bygger jag på höjden och hoppas att det gillas av de små sparrisplantorna. De såddes som frön i våras så det kommer att ta några år innan vi kan skörda från denna bädd. Men när den sen är fullt produktiv så kommer den att ge oss dagligt med sparris från tidig vår fram tills midsommar. Bara tanken får det att vattnas i munnen.

Man kan nog inte ha för många sparrisplantor tror jag :)