Havet havet havet, jag älskar det och borta bra men hemma bäst.

Efter lite arbete på gården så drog vi fram grillen. Det var gubens ide. På grund av torkan och det eldningsförbud som rådde hela sommaren så har vi inte grillat nåt sen tidigt i våras. Ett par enkla korvar med bröd blev det idag. Lätt och snabbt så slipper man avbryta det man arbetar med för tillfället ute på gården för att gå in och laga mat. Efter snabblunchen så lastade vi hundarna i bilen och

Inviger min julklapp.

Av svärmor fick jag en emaljerad järngryta som hon vunnit på nåt lotteri. Själv har hon ingen användning för den så jag fick den som julklapp och jag blev väldigt glad. Jag älskar ju gjutjärn och emaljerat. Den håller min livstid ut och säkert både en och två generationer till om den tas om hand på rätt sätt. Det är kvalité det, outslitlig nästintill. 

Du ljuvliga sol.

 Den gnälliga känslan från dagen innan var som bortblåst denna morgon då solen tog sats och gjorde sitt yttersta för att skänka lite ljus och värme. Vintern här i Blekinge är oftast att famla under ett tjockt täcke av grått ända fram tills i mars. Min absolut värsta period är på väg att starta snart. Jag hatar senvinter, vårvinter eller vad det nu ska kallas. Jag far upp och ner i humöret och ser ingen mening alls med att ha det så här. Och det blir värre och värre med åren har jag märkt. Det är mörkt, det är kallt och det är trist. Men igår var ett undantag och det gav en enorm energikick.

Då var alla delarna på plats i ladan.

Bloggserie del 7. Sista delen

Nu är jag klar med det mesta i ladan. Så skönt att nu bara behöva komplettera och eventuellt finlira med höjden på foderbordet när fåren kommer. Jag är så nöjd och jag längtar så. Mitt i all annan skit som trillar över en så är det roligt att få göra nåt som skänker lite glädje och faktiskt tröst i mitt fall.

Mellandagsarbete.

Bloggserie del 6

En del av ängen som skall bli välkomstbete för lamm eller i första hand gubens träningsplan med ladan i bakgrunden och dess påbyggnad som jag vill riva. Med kraschandet av den lilla lekstugan i minnet så är väl detta gjort på ett kick tänkte jag och det gjorde nog guben också men där bedrog vi oss. 

Byggnaden visade sig vara stadigare än vi räknat med

Foderfronten är nästan färdig.

Bloggserie del 5

Så var det lite lugnt igen och gårdsysslorna blir mer vardagliga efter julafton och juldagens kalas. På söndag är det dags igen, då är vi bortbjudna på ytterligare en större sammankomst med släkten. Just denna släkt som jag fått på köpet i och med att jag träffade guben har de

Sann lyx på vårt julbord i morgon.

Nyskördad färskpotatis som sattes i augusti och sen slog jag av blasten när jag kände att det fanns fina knölar i jorden under plantan. Täckte bädden med ett rejält lager blast från andra grönsaker och löv. Det var vad jag hade tillgång till just då. Men det går lika bra att täcka med

Delar från en kasserad garderob kommer passa fint som foderbord.

Bloggserie del 4

Med extra belysningen tänd i ladan på kvällen så är det en riktigt bra arbetsbelysning. Ute var det becksvart och klockan var bara 5 eller 6 på kvällen. Men jag skruvar på. Det har hittills inte blivit så mycket svära som jag trodde. Det mesta faller på plats helt naturligt och jag har inte gjort någon klassisk tankevurpa än. Det är riktigt kul att pyssla med detta. Det gör också att jag kan koncentrera mina tankar på nåt annat än tråkiga saker. Mitt i allt mitt roliga så finns det

I dag började jag att snickra och svära.

Bloggserie del 3

Lika bra att jag säger det med en gång jag är ingen snickare, jag är inte ens en glad amatör! Jag gör det jag måste för att det ska bli gjort och försöker ro det i land trots min bristande kompetens. Det blir lite vint och lite skevt, jag har inte alltid rätt verktyg eller ens använder dem jag har på rätt sätt. Men så får det vara om jag själv ska lyckas med byggprojekt. Jag läser på om mått och regler jag måste förhålla mig till, sen gör jag så gott jag kan. 

Dagdrömmar som blir sanna!

I så många år har jag längtat.

På promenad en eftermiddag i våra marker med hundarna. Går sakta över gamla hagar som nu växer igen,

Ladurensning dag två.

Bloggserie del 2

I dag är det avslut på detta projekt. Vi har flyttat på hönsens belysning och fått ihop den så den ger ett bättre ljus. Vi satte upp en extra lampa också vid dem. Allt går på timer som förut och det är väldigt skönt. Den är satt nu i vinter att gå igång klockan 07.00 och dimmar ner vid 21.00 tiden. Det vi har gjort nu är att sätta alla

Rensar ladan!

Del 1 av en liten bloggserie.

En hel dag tog det att slänga ut alla reglar, allt blandat trä; Plankor, bräder... Fyllde två sopsäckar med brännbart och en med sånt som ska till återvinningen. Tyvärr så verkade kameran strejka när jag filmade de första timmarna av arbete. Men

Det är en vinter med planering och fundering här på gården, samtidigt som jag gör mina sysslor.

Jag är inne i ett film-mood just nu. Små korta filmer utan för mycket prat. Av utrymmessjäl på Blogger så fick jag dela denna i två filmsnuttar. 

Det var allt från vår gård i dag :)

Våra grannar.

Vi har nog världens sötaste grannar. Det är en liten flock russ som går på bete/lösdrift precis intill våra marker. I år har det varit 4 unghingstar över sommaren och nu står där två ston med sina föl. Bästa grannarna man kan ha, snälla, tysta och som sagt jäkligt söta. Vi njuter av dem ett tag till innan de flyttas närmare deras egen gård som ligger nån kilometer här i från. 

I morgon blir det mera film här i bloggen.

Nu river vi!

 Den här fula till hälften raserade lekstugan som innan oss på gården fått tjänstgöra som hönshus har vi gått och stirrat på nu i tre år. I dag var det dags att sluta stirra och göra nåt åt den. 

Julstädsröj och granhämtning!

Gårdagens väder bjöd ju på ett perfekt hämta julgransväder. Stämningen var på topp även om jag vet att den snö som faller här blir det brun blöt smetig lera. Jag röjde av hela bottenvåningen i vårt hus och ett tag var det sån kaos att jag funderade på att bara lägga ner. Men i år blir det julafton

Vad gör man med skräpskog?

Vad gör man bäst med sån här mark? Några enstaka fullvuxna granar, någon tall. Lite smågranar och sen tätt tätt med ris. Nästan dagligen när jag går förbi här med hundarna på promenad så funderar jag på vad vi ska göra med det här hektaret skräpskog som finns på den ena sidan av vägen.

Brändaholm, ett sommarminne.

Brändaholm torde vara Sveriges mest fotograferade koloniområde. Så pitoreskt, så sagolikt vackert där det ligger på sin halvö med en fin framsida vänd ut mot vattnet. 45 små stugor med en tillhörande odlingslott så att de boende i

tuppkött, så mört, så mört!

Långkok, slowfood, lågtempat tuppkött. Ett inlägg som jag skrev dagen efter senaste tuppslakten.

Lappat och lagat, jag hoppas få se mer sådant.

Den här bilden flyttar jag med mig till min nya dator. Ja, jag fick lämna igen den med cromebook i, den var ju mer en telefon utan att man kan ringa med den än en dator. För mig då alltså helt värdelös. Nu har jag en ny igen, eller en bättre begagnad med garanti och jag är

Fotografier är fantastiska tidsdokument.

Det är roligt med fotografier. Vi har några få från vårt hus från början av 60 talet. Det ger oss en förståelse för vår gård, hur den använts genom generationer innan oss och det ger gården en själ på nåt sätt. Att det är samma hus på de två bilderna är nästan svårt att förstå. Den första bilden föreställer huset 59-60 talet. Då gårdens ägare träffat sin fru

Mer mat i frysen.

En fin dag blev det igår. Några minus under natten och sen lite lagom med sol att utföra slakten i. Hygiensiskt så är det helt perfekt med ett kyligare väder och sämre utsikt när man arbetar kan man ju ha.

Ett par nya benvärmare.

Jag tröttnar nog aldrig på detta plagg. Och det var dags att sticka sig ett par nya. Handspunnet garn från 100% svensk ull från en flock här i Blekinge. Så nu slipper jag frysa om knäna när jag är ute i vinter. För en gång skull

Fortsätter på samma tema som här om dagen, men idag en smula återbruk.

Jag är väldigt glad över möjligheten jag har att bre ut mig när jag syr och håller på med ull. En egen skaparverksad, mitt eget spinnhus, atelje eller vad det nu ska kallas är guld. Orkar jag inte städa eller om jag inte hinner färdigt så går jag bara därifrån och fortsätter när jag har tid och lust.

Kvällens lilla enkla.

Jag har fått upp julstakarna och den här lilla slingan. Så det blev i alla fall lite juligt när vi skulle göra som traditionen är här hemma den första advent. Då intar vi årets första glögg i denna myshörna. Same procedure every year och vi är nu inne på tredje året haha.

En gåva, ett fynd och en fin gärning.

Min bästa second hand har bara öppet tisdagar och lördagar. Inför varje öppet dag så lägger de ut några bilder på facebook på vad som kommit in i butiken och önskar oss välkomna. Den här morgonen sa jag till guben att jag ville vara där när de öppnade, jag hade fått syn på en klänning på en av bilderna och den ville jag gärna ha! Jag blev rätt paff

Äntligen så släppte frosten.

Nu är släpet tömt på sitt lass med rödtång. Jag tror alltid att ett lass räcker långt men det här lasset räckte bara till att täcka alla sparrisbäddarna nu i vinter. Det blev inget över som jag kunde spara i svarta sopsöckar till i vår. Hinner vi så kör vi nog en vända till och hämtar tång annars så får det duga med denna giva. Tanken med tången är också att bygga upp jordmassa ovanpå sparrisplantorna som jag inte har satt så jättedjupt för jag ville inte ha ner dem i leran. Jorden i den här bädden är bra ca 20 cm ner sen kommer det lite för mycket lera. Så nu bygger jag på höjden och hoppas att det gillas av de små sparrisplantorna. De såddes som frön i våras så det kommer att ta några år innan vi kan skörda från denna bädd. Men när den sen är fullt produktiv så kommer den att ge oss dagligt med sparris från tidig vår fram tills midsommar. Bara tanken får det att vattnas i munnen.

Man kan nog inte ha för många sparrisplantor tror jag :)